The beginning of the end

Nu är det nästan bara en vecka kvar... EN VECKA KVAR AV LOVET! Det är helt sjukt hur fort tiden går. Är det för att man har blivit äldre o segare? Eller är det bara för att man har kul hela tiden? Kul har inte jag hela tiden, men desvärre har man ju blivit äldre. Jag kom ihåg tiden när man var liten. Man hann med SÅÅ mycket på en dag, och dagarna var så långa. Man fick alltid vänta på mamma o pappa. Vänta o vänta, o då var man otålig. Nu för tiden behöver man inte vara otålig. För nu för tiden behöver man aldrig vänta. Nu stressar man istället, tänker på allt man måste hinna med. Läxor, idrott, skola, städa, kompisar, äta, träna, plugga, träna, plugga, träna, plugga, TRÄNA, PLUGGA!!! Man tänker också på vilken status man har, all man måste vara cool o passa in hos kompisarna. Man måste köpa nya kläder, bry sig om sitt utseende: utan bra utseende sänder man ut dåliga signaler både hos kompisarna och de vuxna (tyvärr). Nar allt börjar snart igen, då börjar verkligen ALLT på samma gång. Det kommer dra i dig åt alla håll, alla vill ha dig! Men man måste välja det man själv gillar, gå sin egen väg- skita i vissa saker.

Hoppar från klipporna i Spanien.

Jaa, jag har nog hunnit med ganska mycket i sommar ändå. Och bara för att skolan börjar tar ju inte sommaren slut, det är bara ledigheten som börjar lida mot sin ände. Men jag är ändå lycklig, för jag har allt jag vill ha, och lite till... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0