Je meurs un peu...

Je meurs un peu maintenant... Aujourd'hui j'aime le vide. Je m'assois et pense..... Pense: Quel est le sens de la vie? Je regarde la pluie, regarde le ciel... Derrière lui est l'universe. Pourquoi sommes-nous?

Jag vet att man inte ska undra för mycket.... men jag kan inte låta bli att se vårat liv här på jorden som helt värdelöst, ibland. Men vafan, lever ju rätt gött ändå så, varför ha svar på frågan. :) Jag tror inte att allt går o förklara, inte ens allt som händer här på våran lilla planet.

 
Ange de protection?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0